Vaknade av fågelsång och ett svagt trafikbrus, helt ostressad och efter en hyfsad nattsömn. Snabbt på med jellaba och sjal, sticker fötterna i mina slipins och då jag öppnar porten känns luften ljummen, solen värmer ordentligt i ansiktet trots att det är gansak tidigt på morgonen. Sluter jag ögonen kan jag nästan tro att jag är någon helt annanstans, sådär 400 mil härifrån. En främmande fågel på den stockholmska trottoaren som kisar mot solen. Ramlar in på närliggande bensinmack, och handlar frukost, macka i plast och latte i papersmugg. Tydliga bevis på att vi är i Sverige, som någon sur iranier sa då han såg min uppenbarelse en dag. Själv tyckte jag inte han var särskilt svensk men det är dock en annan historia. Släntrar tillbaka hemåt, vägen är inte lång och jag drar ut på det för att känna solstrålarna en liten stund till. Bara några minuter. Detta är beviset på min svenskhet, gott folk, solfräknar redan i början på maj. Just innan jag går in genom porten kommer jag på att husen i mitt kvarter har samma rosa-röda toner som i Marrakech.