Allt annat än kvinnors rätt på agendan

Då UG rullade upp ridån för ännu en skräckfilm från Sveriges moskéer så var det återigen under förevändningen att man vill värna om kvinnors rätt till jämställdhet. Billigt och lättsålt koncept att bekräfta folks förutfattade meningar om att muslimska män i gemen är förtryckare. Därför än mer frustrerande hur väl de manliga representanterna i moskéerna spelar journalisterna i händerna och bekräftar allehanda fördomar om muslimska män bättre än vad någon ens kunnat drömma om. Den inspelade föreläsningen från shaykhen i Väst om att man som kvinna bör ställa upp på mannens sexuella krav så han inte blir en vild och aggressiv människa och tappar koncentrationen var ju legendarisk. Ingen tvekan om att människosynen där har sina uppenbara brister.

Men är UG de muslimska kvinnornas välgörare då? När de gav sig ut på sin dolda kameran-turné och spelar upp scener som de tror är realistiska visar de själva en stor fördomsfullhet mot muslimska kvinnor. En hjälplös figur med darrande röst och dålig svenska och en skev syn på religionen försöker hitta tröst hos imamen då gubben skaffat en annan kvinna och sen tar till nävarna då den sårade hustrun inte vill ha honom i närheten längre. Man blir häpen över att rådgivarna svalde betet. Den påhittande stereotypen var ju så uppenbar att bara en sömngångare kunde missa den (så.. här kan vi också sluta oss till att merparten av rådgivarna  inte heller verkar lyssna särskilt uppmärksamt till vad deras kvinnliga besökare säger innan de tycker till om situationen).

Scenerna med den stackars kraftlösa kvinnan som mal på om sin religion på ett närmast vidskepligt och totalt självutplånande  vis (som jag faktiskt inte hört ”på riktigt” … någon gång. ) formligen bankar in samma förklenande bild av den muslimska kvinnan i den svenska sekulära tittarskaran. Och sen kommer Janne Josefsson och räddar dem från burkans långa natt. Inte.

Det här med månggifte lades det stort fokus på. Såklart.  Sex är alltid säljande och månggiftet både provocerar och kittlar och ger högt underhållningsvärde. Vad däremot ingen riktigt behövde ta ansvar för är otydligheten vad gäller våld mot kvinnor. För kvinnorna i det verkliga livet har inte problem med en man som puttar på dem med en miswak eller tandborste eller ens daskar dem på armen. Kvinnor i verkligen, IRL ni vet, får knytnävsslag i ansiktet, blir sparkade i magen som bär på deras ofödda barn, slits i håret runt i lägenheten och får huvudet dunkat i elementet och sen avrundas detta med att våldtas rått och brutalt hemma i sängkammaren för det är ju mannens rättighet. Imamerna tiger och UG ställer dem inte mot väggen med frågor.

Sedan, för att ge lite spänning till programmet intervjuas en kvinna som enligt journalisten skulle stå för nytänkande och berättar att hon och maken jobbar och delar på besluten. Det kan vara positivt, men var är fokuset på de systrar som faktiskt liknar den karikatyr som vandrade runt med kameran under burkan? De som får stryk och blir våldtagna hemma? Kvinnorna i vars liv jobb eller egna beslut inte existerar ens i deras tankevärld. Som aldrig tillåtits studera och är totalberoende av mannen då de inte kan svenska eller fått lära ett yrke eller ens ha ett normalt socialt kontaktnät.  Mannens makt är total (Såhär kan det förövrigt se ut då svenska män ”importerar” fruar från tredje världen också).  Allt medan andra mer lyckligt lottade muslimska kvinnor  är för upptagna med att visa för svenska folket att de själva och deras väninnor  minsann inte är ett dugg förtryckta och lever ”svenskt”.

Det viktiga som kom fram i UG var att en kvinna som berättade i moskén att hon fått stryk av mannen då hon avböjde sex   faktiskt inte fick stöd i sin situation. Hon uppmanades av flertalet att inte gå till polisen och inte heller framkom att hon erbjöds något stöd av moskén med till exempel skydd eller medling. Stor skam. Och till råga på det, det var ingen annan intervjuad muslim som ens tydligt tog ställning emot detta helt förkastliga svek mot utsatta kvinnor. När kvinnor inte ens är fredade mot grovt våld i sina egna hem och man låtsas som det regnar och som om problematiken handlade om en text om ett slag med en pinne på armen. Då sviker man totalt de kvinnor och barn som lever under misshandel och skräck. Och som inte är ett dugg hjälpta vare sig av UG:s sensationslystenhet eller de intervjuade muslimernas iver att visa upp en fin fasad som bara slutade i en patetisk förenklad bild av att det skulle finnas två läger, konservativa och nytänkare. Och ingen som egentligen hade fokus på utsatta kvinnor.