I Oslo diskuteras nu att införa tiggeri-fria zoner. Detta rapporteras i DN, som samtidigt passar på att göra en läsarundersökning vad svenskarna tycker om saken. 80% av de svenskar som hittills svarat anser att tiggeri borde förbjudas.
Vad är det för sjuk människosyn man ger uttryck för? Att folk är i nöd, det är tydligen helt OK så länge man själv slipper se dem?
Jaja nu kommer alla tiggeri-motståndarna att gå igång med att tiggarna sätts ut av internationella ligor och bla bla bla. Visst sånt förekommer. Och vem tror att det verkligen hjälper att straffa dem som sitter på gatan och tigger? Vem tror att folk sitter i trasor på trottoaren för att de tycker det är kul? Vem går på myten om att tiggaren tjänar mer än den som lönearbetar (fast dem som påstår det skulle ju inte vilja byta med tiggaren såklart!)?
Jag försökte prata med en tiggare för ett tag sen, men den gamle mannen kunde inte svenska. Han kunde bara peka på sin mun, att han var hungrig. Jag hade inga kontanter på mig och undrade om han inte ville följa med in och be om hjälp hos polis eller socialtjänsten som låg strax intill. Han såg rädd ut och skakade på huvudet, jag lade handen på mitt hjärta och bad en stilla bön för honom som jag inte kunde hjälpa med mer än ett par vänliga ord. Visst var han med sannolikhet placerad där av någon. Men denna någon är ju inte den enda skyldiga i sammanhanget. Alla som bara kliver över honom då? Polis och socialtjänst som inte agerar tillräckligt mot människohandeln? Och sen så pratar man om att förbjuda tiggarna som en lösning! Man löser inte problemet genom att jaga de mest utsatta utan det behövs snarare mer och direkt stöd till dessa personer så de kommer från trottoarerna.