Salaam aleikom.

 

Jag har nu varit muslim i några år hamdulillah och kunnat delta i fastan varje år. Ja, jag fastade rentav året innan jag konverterade, som en del av en Ramadanutmaning då icke-muslimer inbjöds att pröva på fastan genom en webbsida. Vi var tre som deltog. Förutom att fasta skulle vi även sätta av tid för bön och läsa Koranen. Det kändes bra, men ganska ensamt eftersom jag inte hade något sällskap i min fasta.

När jag förbereder mig inför Ramadan brukar jag försöka att antingen skaffa några islamiska böcker eller delta i någon kurs (antingen före eller under Ramadan beroende på vad som erbjuds) för att öka min kunskap. Vad gäller mat brukar jag försöka se till att jag inte behöver tillbringa mer tid än nödvändigt i köket. Kyl och frys gås igenom, frostas av och fylls på med sådant som är hållbart – torrvaror som ris, mjöl och konserver inhandlas och förutom t ex kött och grönsaker brukar jag även laga något som läggs in i frysen. Ofta är det paj och pajskal som lätt kan fyllas på med överbliven mat så att man inte behöver slänga något bara för att det inte går åt och inte räcker till en måltid till. Både min man och jag arbetar och han är inte heller van vid hemifrån att det måste finnas ett dussin olika rätter på bordet. Vi bryter fastan  med vatten eller yoghurt och dadlar, följt av chorba (soppa) och någon enkel maträtt som inte skiljer sig mycket från vad vi brukar äta i vanliga fall. Ofta känner jag att jag skulle vara nöjd om jag fick dricka mig mätt, men man behöver förstås mer än så.

I år är allt annorlunda. Jag är gravid, hamdulillah, och har tyvärr drabbats av graviditetsdiabetes. Det går ju att behandla och det gör jag genom kostbehandling och insulin. Denna Ramadan är maten central för mig på ett helt nytt sätt. Förhoppningsvis välbalanserade måltider och mellanmål måste fördelas över dagen och följas upp med regelbundna blodsockertester. Min man är dessutom bortrest just nu, så det finns ingen som deltar i fastan här hemma. Det känns tomt på flera sätt. Det är svårt att få den rätta Ramadan-känslan. Jag får koncentrera mig på det andra, förutom fastan. Anstränga mig mer i bön, i du’a, i dhikr.  Jag deltar, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, i en online-kurs via www.hikma.se. Dessutom finns föreläsningar på www.budskapet.tv och www.ramadan.tv och flera andra ställen, ni har säkert förslag att komma med!  Det finns ju muslimer som av olika skäl aldrig kan delta i just fastan, men jag hoppas incha Allah kunna ta igen mina dagar och fortsätta fasta framöver.

Inom några dagar beräknas min man komma hem, incha Allah, och då kan jag i alla fall hjälpa honom att bryta fastan. Under tiden får jag planera framåt, för resten av Ramadan och för det som väntar efter graviditeten.