Ett brunt Europa

Dagen efter, en tung, unken sorgsen känsla. Hur kunde det bli så fel? Jag tänker över det faktum att var tionde svensk väljer hatets väg. Intoleransens väg. Instängdhetens väg. Främlingsfientligheten måste vara väldigt viktig drivkraft om man röstar fram ett parti som går till val på hetspropaganda mot tiggare och som sänder helt oerfarna och dåligt pålästa personer till Bryssel. Jag får en kväljande känsla då hatarna är så många och inser att jag måste bekämpa en lätt paranoid tanke att folk som hatar mig pga min tro finns överallt. Jag fattar inte. Även om man både är kritisk till EU och migrationspolitiken så har brunskjortorna i SD inga lösningar. De är en del av problemet med sin stinkande människosyn.

Inte nog med det. Front national tog 25% i Frankrike. Vem vill åka till ett land där var fjärde person är fascist? Och hur är det för alla icke -tillräckligt-vita som ska leva mitt ibland dem? Var åttonde finne röstade också på rasistpartiet och liknande utveckling i flera länder. Har Europa glömt Hitler? Verkligen? Jag är rädd för framtiden.

Bild saxad ur DN. Observera att SD jublar åt Front nationals framgång.

image