Det är något som jag saknar just nu. Eller låt oss säga så här: sömnbristen gör sig påmind i kroppen. Snart är vi inne o de sista 10 dagarna i Ramadan. Ickemuslimer brukar oftast fråga mig om det inte är svårt att låta bli att äta, men jag upplever mer den omkullkastade dygnsrytmen som en utmaning. Hur få till någonting som funkar med jobb och andra vardagsrutiner. Och nä, jag tror inte att meningen med fastan är att ta ledigt och sova bort dagarna utan mer att ta utmaningen att klara av de vanliga rutinerna.