Det kanske kändes som ett stort steg att bli muslim. Eller en naturlig fortsättning. Men nu, då du är där. Vad händer sedan i ditt liv?
Att bli den perfekta super-muslimen
Tjänsten som projektledare i operation super-muslimen är alltid ledig för fler ansökningar. De sökande är påfallande ofta nykonverterade och väldgt hängivna och entusiastiska. Såklart. Lyckan i att känna att man har hitta rätt kan bli smått berusande, och man har en stark vilja att förbättra både sig själv och att visa andra det underbara man just hittat. Njut av glädjen, omfamna den och ta den till din vän. Men se upp för att driva dig själv för hårt. Ta dig tid att reflektera, hitta det som känns sant och rätt för dig. Ta saker och ting i din egen takt.
Har funderat på en sak som jag tycker har återkommit om och om igen: ”Allt eller inget-syndromet” Det vill säga att om man inte kan göra någonting perfekt så är det lika bra att ge upp.
Exempel:
”Jag vill göra bön men jag är så rädd att jag kommer att missa bönen ibland och då känner jag mig som en hycklare så då låter jag bli att be”
”Jag vill bära hijab men jag kan inte göra det på mitt jobb utan bara på fritiden och jag har hört att antingen bär man den hela tiden eller inte alls så då bär jag aldrig hijab”
”Jag slutade med hijab för jag tyckte jag är inte bra nog att bära den, måste vara en bättre muslim först”
” Jag skäms över att jag inte ber på riktigt varje dag så jag har slutat gå till Koranskolan”
Ja…ni fattar va? Alla hårda krav på att man ska vara den perfekta super-muslimen kan göra att det i stället låser sig. Man gör inte det man egentligen kan och vill för att man tycker att det inte är tillräckligt. Så… då gör man ingenting. Och känner sig antagligen ännu sämre. Och så håller det på i en ond, ond cirkel.
Hur bra är vi på att uppmuntra och inspirera varandra?
Varför är vi rädda för vad andra ska tänka om oss och vad de ska säga? Vill vi ha det så… rädsla och press… självförebråelse och ännu mer press och självförebråelse?
Jag vill berätta för er om något underbart. Allah är den Nåderike, den Barmhärtige. Vår Skapare som gjort oss till människor som begår misstag och sen kan få insikt om dem, ångra oss och välja bättre nästa gång. Ville Han att vi skulle vara perfekta, skulle Han ha skapar änglar. Att acceptera sin mänskliga natur och arbeta med den i stället för att arbeta mot den, skämmas och se på den med avsky skulle vara ett stort steg. Låt oss hjälpa varandra med det i stället för att förebrå, få ångest och bli handlingsförlamade. Allah ska inte låta någon enda liten handling vara oräknad. Kan du göra någonting gott – GÖR DET även om du tror att det är litet. Tänk på vad skillnaden är mellan att göra det man kan och att sätta sig passivt ner och sörja över att vara ofullkomlig, trots att Allah har skapat dig just sådan som du är.
Glöm inte heller att Islam tål att ifrågasättas, det är OK att ställa frågor. Skulle du mötas av personer som inte accepterar det, välj andra att prata med.
Allt som jag gillade att göra då?
Jaha, vad kan man göra som muslim då? Fokus på det man ”inte får” kan snabbt bygga upp en känsla av instängdhet och frustration, som följs av ett dåligt samvete för att man inte är nöjd. Du kan hitta en massa olika påbud och förbud medan du surfar runt på olika hemsidor, och frustrationen växer ännu mer. Men du… det är inte många saker som är förbjudna. Egentligen bara ett fåtal saker som är skadliga. Och du måste inte bli en annan person, byta kultur och alla dina vanor.
Sport:
Att träna och hålla sig i form är någonting som islam uppmuntrar. Låt inte bli att träna! För dig som är tjej och vill klä dig i täckande kläder finns i många städer tider i simhallen och gymmet för enbart kvinnor. Du kan även köpa träningskläder som är anpassade för muslimer. För dig som är kille… svårt att hitta tider för enbart män, här är det ännu inte helt jämställt 😉 Hur som helst: fortsätt med det du gillar, eller varför inte skaffa en ny vana att träna?
Intressen:
Hamnat i soffhörnan eller vid köksbordet med en latte och ett stort fat kakor efter konverteringen? Glömt bort det du gillade att göra förut? Muslimer har faktiskt inte utegångsförbud! Man kan fortfarande promenera, åka på utflykter, ordna en picknick. Man kan fortfarande utöva sina hobbies, och kanske hitta några nya också. Några av mina intressen är foto, smyckestillverkning, musik (lyssnar ofta på islamisk musik, eller nasheed). Gillar även resor, att läsa och sen är skrivandet en viktig bit också. Jag är även föreningsaktiv.Vad tycker du själv om? Vill du gå på muséer eller botanisera bland halalrestauranger? Åka skidor eller segla? Valet är ditt. Använd din tid, njut av ditt liv. Det är också ett sätt att dyrka Allah när du tar för dig av det som livet ger och känner glädje och tacksamhet.
Vänkretsen
Nej du måste inte säga adjö till dina kompisar för att du blivit muslim. Kanske det kan vara en större utmaning att hitta nya gemensamma intressen med en gammal dryckesbroder än att fortsätta promenera med väninnan, men jag tror att vänskapen ganska ofta håller om man tycker om och respekterar varandra. Försök föreslå positiva alternativ till aktiviteter du inte vill delta i. T.ex middagsbjudning hos dig i stället för en barrunda. Skulle din kompis inte alls acceptera ditt val att bli muslim, kanske det vore bra med en paus och se vad som händer. En del behöver mer tid att vänja sig vid förändringar. SJälvklart ska man inte acceptera att bli illa behandlad!
Du vill antagligen hitta muslimska kompisar också. Du kan söka upp på muslimska forum på nätet eller söka aktiviteter i islamiska föreningar. Mer information om vad som finns kommer att publiceras här inom kort.
Och så var det den där arabiskan…
Arabiskan smyger sig in i språket, en slags konvertitsvenska uppblandad med arabiska ord och uttryck som den oinvigde inte förstår. Jag hade inte tänkt så noga på det där tills en dag då en kollega råkade höra ett av mina telefonsamtal och kommenterade att det var ju obegripligt.
Konvertitsvenskan kan ju låta så här:
Salaam alaykom ukhti
Alaykom salam uhti, hur måååår du?
Det var länge sen roligt att se dej mashallah, vad ska du göra i helgen inshallah?
Alhamdullilah bra, jag ska inshallah gå på dars och sen ska jag på walima mashallah.
Masha Allah!! Vem är bruden?
Iman , hon hittade mashallah en broder från Masr.
Åh Masha Allah wa alhamdullilah, mabrouk alayhum.
Svårt att hänga med? Lugn, man är INTE en bättre muslim om man snackar konvertitsvenska. Vanlig svenska går fint. Det är helt okej att önska andra frid i stället för att säga det arabiska ordet salam. Man kan tacka Gud i stället för att säga Alhamdullilah. Gud förstår alla språk, det är inte för Hans skull du ska tala någon exotisk variant av modersmålet uppblandad med arabiska. Och … *dra andan nu* de flesta muslimer är förresten inte araber… och alla araber är inte muslimer! Visst, det är bra och viktigt att så småningom kunna recitera Koranen men vad som framför att är viktigt är ju att förstå den. Läs Koranens budskap på svenska!
PS: eftersom konvertitsvenskan börjar bli så utbredd så kommer så småningom en parlör att läggas ut på den här sidan för att underlätta för nykomlingar;)
Och då allt känns pest då?
Jo det är sant, även EK (efter konverteringen ) så händer det att man känner sig ledsen, ensam, arg, uppgiven, kanske undrar hur det ska bli egentligen. Grips inte av panik för det, vi är mänskliga som alla andra. Det är inget tecken på att du är en urusel muslim eller hycklare, inte heller att allt är kört. Ibland kan kraven att vara from, glad och tacksam kännas övermäktiga. Visst är det mål att sträva mot men samtidigt så kan det vara bra att ha rimliga föväntningar. Livet kommer att gå upp och ned även EK. Det är oundviktigt så för det är livets natur.
Vissa av oss har lite svårt för den där hurtiga stilen av tröstförsök, då man försöker säga att så många har det sämre och du måste ha tålamod. Jo det stämmer naturligtvis. Men dåligt samvete över att vara ledsen brukar inte direkt få upp humöret. Mina botemedel kan vara att prata med någon som inte lägger så stora krav på en, att lyssna på Koranrecitation, promenera och så förstås mörk choklad. Du får själv leta fram det som hjälper dig bäst.
Ett varningens ord om tålamodsterroristerna: se upp så du inte köper att snackas in i att du borde ha tålamod med sakersom faktiskt är oacceptabla. Till exempel misshandel, utnyttjande, diskriminering och andra kränkningar. Gör det du kan för att förändra det i din situation som du mår dåligt av. Islam är inget lyckopiller. Du får fortsätta ta eget ansvar för ditt liv och välmående även EK.