Hört talas om den dansk/palestinska ghetto-killen som publicerat “poesi” om sin hårda uppväxt och besvikelse på föräldrarna och islam?
De förutsägbara reaktionerna har kommit: Rasisterna ser ljuset, muslimer i olika länder går igång om kränkning mot islam och man går ut med att killen blivit hotad och misshandlad och behöver skydd av säkerhetspolisen. Ironiskt nog fick jag reda på historien genom marockanska media.

Eftersom maken undrade vad jag tyckte så hittade jag ett YT-klipp där killen läste upp en del av sitt alster. Med stor möda tog jag till mig i alla fall det mesta av hans ghetto- danska. En rasande och sårad tonåring som växt upp med misshandel, sett hyckleri med religionen och hamnat snett socialt med droger och kriminalitet. Själv är han rätt tydlig med vad han vill. Han säger rakt ut att föräldragenerationen har svikit och vill att kommande generationer ska slippa ha det lika dåligt.

Och ja, han uttalar sig nedsättande om islam. Jag skulle säga nedsättande om det enda “islam” den stackarn fått lära känna, med våld och dubbelmoral (viktigt med halalkött men inte att behandla andra väl t.ex. ) närvarande i vardagen. Vem ska man bli arg på då ett barn växt upp under såna förutsättningar, fått höra att detta är att vara en god muslim och sen blivit arg och besviken? Nu är jag socialarbetare 7/24 och ser antagligen lättare det sociala perspektivet i detta.

Men sens moral: Om du går ut med att du är muslim och behandlar någon annan illa, så räkna med att denne kan komma att svära mot islam och Profeten (s). Och är det inte då du som egentligen bär skulden till detta?

Här några artiklar om killen som är lika mycket poet som Vilks är konstnär. Jag tycker mest synd om honom, arg ensam och rotlös, 18 år ung med så mycket tungt i bagaget.

http://www.sydsvenskan.se/taggar/yahya-hassan/