Hur reagerar familj och vänner?

De här tankarna har vi sannolikt brottats med till och från allihop. Vi har ickemuslimska familjer, vänner, arbetsgivare, bekanta, grannar… ja en hel massa människor vi känner. Och mycket av det som sägs och skrivs om islam är inte positivt. Vad ska de säga nu då jag vill bli muslim? Hur kommer det att påverka mitt liv? Och hur ska jag hantera det?

En sak som jag minns väldigt tydligt var de här tankarna… rädslan för att bli utstött, trakasserad och ensam. Jag hade en stark och tydlig tro på Den ende Guden. Funderade ändå ganska mycket på vad det skulle innebära att ta steget och bli muslim. Om det kanske inte var lika bra att ha sin monoteistiska övertygelse för sig själv, strunta i att kalla den för någonting särskilt och …bara vara som vanligt. Hm, det där funkade ju inte direkt bra. För jag var inte “som vanligt” efter att ha återknutit kontakten med min Gudstro. Jag var den jag ville vara. Troende. Valet stod mellan att leva en livslögn eller att stå upp för det jag tror på. Det här var vad jag kände. Kanske du upplever det annorlunda, men det viktiga är ju att du gör det som DU känner är rätt. Att handla i strid med det du innerst inne vill är ett sätt att dö en smula varje dag.

Familjen och släkten
Det verkar vara få föräldrar och syskon som jublar över nyheten att en familjemedlem vill bli muslim. Sätten att reagera är många så jag kan inte förbereda dig i detalj på vad som komma skall. Det jag kan säga är däremot att förändring brukar upplevas som skrämmande. Då du inte verkar vara dig lik längre så kommer reaktionerna “snälla, bli som förr!” Jag tror att man enklast parerar med att visa att man faktiskt fortfarande är samma människa och älskar sina närmaste. Rena provokationer är såklart inte så lätta att ta med jämnmod, inte heller förebråelser och öppet negativa uttalanden. I många fall kan det lugna ner sig om man ger det litet tid. Kanske det är en dålig tröst då det känns som värst. Försök hitta vänner i en liknande situation som förstår dig och kan ge stöd. Familjeband är psykologiskt viktiga, och även enligt islam så är det enviktig del att ha kontakt med familjen. Jag avråder dig från att bryta totalt såvida det inte är en väldigt destruktiv relation där du blir utsatt för kränkande behandling.

Vännerna
Här kommer du antagligen att möta blandade reaktioner. Det kan vara “Ok, och?” eller “Akta dej du håller på att bli galen”. Vissa blir nyfikna, andra kanske provocerade. Meningen med att bli muslim är INTE en total makeover av allting i livet (förutom såklart om du har levt på ett sätt som är direkt skadligt för dig och omgivit dig med människor som gjort dig illa). Försök behålla de vänner och bekanta som du sätter värde på. Var lite kreativ om ert umgänge har inneburit t.ex. att dricka alkohol tillsammans och annat som du inte längre gör. Hitta nya sätt att umgås. Vissa vänner kommer du sannolikt att tappa bort, medan andra stannar och du kommer även att hitta nya vänner. Det är inte säkert att det har så mycket med din tro att göra. Människor kommer och går ändå i livets olika skeden.

På jobbet
Hur blir det på jobbet om de får veta? Eller kan jag över huvud taget få ett jobb om det märks att jag är muslim? Det är tunga frågor. Du vet antagligen att du har laglig rätt till att utöva din tro. Vi har religionsfrihet i Sverige. Det finns även lagar som förbjuder negativ särbehandling av dig för att du är muslim. Du kan kontakta DO, en antidiskrimineringsbyrå eller din fackförening för att få hjälp. Likaväl så är det du själv som står där med dilemmat, och det här är någonting som många konvertiter kämpar med. Du som är kvinna och bär huvudduk är den som riskerar mest diskriminering. Det är dock inte alltid så, att arbetsgivaren är negativ. Det finns en hel del exempel på muslimska kvinnor som fått jobb och har jobb där de kan använda sin huvudduk utan problem. Har du arbetskamrater som trakasserar dig? Det är din chef som har ansvaret att se till att det inte får förekomma. Vi kommer senare att lägga in tips på hur man kan svara personer som fäller kommentarer och annan kränkande särbehandling. På jobbet, på stan och i andra sammanhang.