Är det någon mer som blir trött på att man som muslim alltid förväntas vara beredd att stå till svars för hela världens muslimer, besvara de mest bisarra frågor i märkliga situationer?

En lista på frågor jag fått på jobbet (samtliga av personer med högskoleutbildning):

* Varför är du muslim (på träff med de högre cheferna då vi satt runt bordet)
* Visst är moralen och shariah samma sak i islam (på kurs i socialjuridik)
* Hur gör du med örat på passfotot ( i kafferummet utan att hälsa först)
* Är du kompis med Binladen?
* Kan du inte klä av dig så jag får se hur du ser ut (inför 20 personer)?

Det verkar som om svensken tycker att den som är “annorlunda” får stå sitt eget kast och ska stå till allas förfogande för konstiga frågor i tid och otid. Men tänk om det var jag som frågade och ifrågasatte i stället:

* Vad har du för religion? Varför det?
* Visst är moralen inte viktigt för dig som sekulär svensk`?
* Hur gör du med skäggvårtorna på passfotot?
* Är du kompis med Hells Angels och IRA?
* Kan inte du klä av dig så jag får se hur du ser ut (såå nyfiken på din BH)?

Låter de här frågorna mer absurda och i så fall varför? De färgade svenska glasögonen verkar vara rätt repiga emellanåt och omdömet sviktar. Men sjutton vilket fritt land vi lever i! Bara vi väljer samma som alla andra.