Idag tänkte jag diskutera det islamiska perspektivet på ansvaret att ta hand om sig själv. Att vi fått komma till världen är en gåva och en gåva… den brukar man ju sätta på den bästa platsen och vårda ordentligt och ofta tänka på givaren med glädje och tacksamhet, eller hur? Men hur behandlar vi egentligen oss själva?

Skräpmat, ingen motion, man utsätter sig för att bli illa behandlad, stressar så det gör ont, tillfredsställer andra på sin egen bekostnad, går emot sina värderingar, struntar i det som vi tycker är viktigt, missar i värsta fall helt att njuta av livet och vara tacksamma….. “Duktiga flickan/pojken -syndromet” som är så utbrett bland kvinnor är inget som vi muslimer är förskonade ifrån. Ett arabiskt uttryck för jag har syndat är ju “dhalamtu nafsi” vilket ordagrant betyder “jag har skadat mig själv”. Starka ord. Viktiga ord.

Så, tänk på att det faktiskt ingår i vår religion att behandla oss själva med respekt, tillgodose våra behov och ta vara på de gåvor vi fått.

Vad ska jag själv börja med då? Hm… Tror det ska bli att ta itu med stress och sömnsvårigheter. Sömnen är ju som ni vet nyckeln till mycket av hälsan och välbefinnandet. Och vad ska DU börja med?