”Kamp om Koranen” – eller: ”Två dörrar till samma Brödraskap”?

Re: http://www.svt.se/ug/kampen-om-koranen

Med upplägget ”Kampen om Koranen” ger sig journalisten Nadja Yllner ut för att spåra upp det som svenskt ideologiskt etablissemang främst av allt önskar: en religiös strid mellan fundamentalister och liberalister. Där skulle man kunna göra en viktig insats: nämligen hjälpa muslimer att förlösa en åtrådd frigörelse från Koranen och låta det fria tänkandets renaissans uppstå.

Lyckas hon med det då?

Det kan ju verka så för den som inte studerat kartan över muslimska organisationer i Sverige. Hade hon haft en mer realistisk inblick i den innan hon formulerat sin kamp skulle hon möjligen ha unvikit att falla så pladask pä marken.

Det hon lyckats med är nämligen varken mer eller mindre än att ställa vänster-ikhwan mot höger-ikhwan[1]. Och vi som inte är intresserade av ikhwan överhuvudtaget känner oss mest lurade – IKUS finns inte, Dyanet finns inte, Eritreanska föreningen finns inte, Qadiri-församlingen i Haninge finns inte, Ahl al-Bayt i Märsta finns inte, turkiska Naqsh-föreningar finns inte, Bosniska Islamisk riksförbundet finns inte, Aisha-moskén finns inte, Muslimska Församlingen i Malmö finns inte, Afghanska församlingen i Malmö finns inte, Gambiska Kulturföreningen i Göteborg finns inte, Milli Görus finns inte osv osv osv.

Och varför finns de inte med då undrar man ?

Svaret ges ungefär en fjärdedel in i programmet: Journalisten har valt att söka upp de mest inflytelserika församlingarna. Vilka är det då? Jo, det är de församlingar som svenska regeringen utsett som sin samtalspartner. Gissa vem det är? Just det, det kan bara vara ikhwan [med ett lite udda gästspel av det excentriska centret i Malmö]. De är alltså inflytelserika inte minst p.g.a. de av staten utsetts till icke-valda representanter för ”Islam” inom svensk politik.

Så vad handlar programmet om egentligen?

Jo:

1. Regeringen har utsett det politskt mest aktiva samfundet i Sverige som sin samtalspartner [möjligen i tron att man har en omfattande divers kontaktyta med många olika organisationer, och inte har insett att det hela tiden är ikhwan i olika skepnader som man har att göra med – är svenska politiker så naiva? mycket möjligt]

2. Denna samtalspartner avslöjas nu som otillförlitligt dubbeltungad. Man blir förstås ledsen och besviken.

3. Den fräcka journalisten ger sig ut för att leta efter ”det liberala” alternativet – och eftersom hon inte letar äpplen så långt från stammen, finner hon – surprise, surprise! – ikhwan i liberal skepnad.

4. Cirkeln är sluten. Regeringen kan nu ta tag i den liberala tentakeln av samma bläckfisk, och välja den som samarbetspartner ifall de tröttnar på (eller p.g.a. allt rabalder tvingas ge upp) samarbetet med de konservativa.

Syntes:

*** Man har bekräftat sin önskebild av Islam i Sverige idag: bovar vs. hjältar / reaktionära gubbar vs. framåttänkande kvinnlig(a) visionär(er) [ja det var ju bara en de kunde hitta]
*** Man har en skarp bild utan onödiga nyanser som klargör vad dramat handlar om (bokstavlig tolkning av Koranen eller tidsanpassad andemening) och vem som spelar vilka roller (åldrande män vs. en ny generation kvinnor)
*** Spelet kan fortsätta som förut.

Fördelen med detta enkla scenario är att man inte behöver blanda in fler aktörer (listan ovan plus plus plus) – och journalisten tycks inte märka (eller: inte störas av) att hon helt enkelt först in i samma hus från två olika dörrar: den till höger för män och den till vänster för kvinnor. Och det allra bästa med allt: ingenting förändras!!!

Happy end – Ridå!

—————–

[1] Al-Ikhwan al-Muslimun – Muslimska Brödraskapet – den mest välorganiserade politiska rörelsen i den muslimska världen idag. Organsationen rymmer allt ifrån Hamas Jihad, Egyptens president Mohamed Morsi, jordanska ”islamister” till familjen Turabi i Sudan och Tariq Ramadans och Ingrid Mattsons ”vänster”.