Stötte på följande artikel om vilken skillnad en uppmuntrande attityd gör gentemot en fördömande. Känner ni igen er i något av det som skrivs? Jag har absolut stött på både dömande och positiva attityder. Någon klok syster sa att högmod är en av de största fallgropar man har som troende, att börja bli belåten med sig själv och börja bli nedlåtande mot andras synliga brister. Har väldigt svårt för harampolisen och sedespolisen som har fullt upp med att hitta och peka på andras brister men en bristande självinsikt om sina egna tillkortakommanden. Bättre att glädjas åt det goda hos andra, men på den punkten har jag säkert mycket att förbättra själv.
För att läsa artikeln, klicka här