Så har jag brutit fastan den första Ramadan. Efter nästan 18 timmar utan mat och vatten så tror nog vissa att man skulle ha en glupande aptit, men icke. Jag åt soppa, en grov brödskiva med hommus. Sen skulle jag ge mig på smörgåstårts-biten som jag tyckte såg så god ut i affären i eftermiddags men jag fick inte ner den. Det tog tvärstopp efter några tuggor och inte smakade det heller. Tablå.

En av mina kollegor kom och undrade om jag höll på att svälta ihjäl inne på kontoret i dag! Hon tyckte verkligen det är hemskt att man ska behöva avstå från mat och dryck så länge och sa att det skulle hon aldrig klara. Men det är ju inte samma sak om man fastar av en anledning som då man är utan mat, bara så där. Fastan har ett andligt syfte och i och med att man har den avsikten så kommer man inte att uppleva det på alls samma sätt (själv är jag till vardags ganska kinkig om jag inte får mat i tid).

Nåväl, eftersom jag inte åt särskilt mycket så verkar paltkoman utebli, ingen förlust det heller. Jag ska avrunda det hela med grönt té utan socker. Tur att jag inte har någon arab i huset i dag, ett sånt här spartanskt kosthåll skulle skapa upploppsstämning. Det finns ju en rik tradition av vällagade rätter som jag, svenne som jag är, inte känner något trängande behov av. Nja om man bortser från den marockanska hariran som jag är helt fast för och lagar ofta och gärna. Det lär bli mer harira de närmsta dagarna. Jag har harira till ett helt kompani :D. Nu ska jag sitta och mysa lite och invänta nattbönen.