I dagens DN kan vi läsa om lilla Rim, 2 år som ska utvisas till Libanon där hon inte kommer att kunna få den sjukvård hon behöver. Hennes familj har inte råd att bekosta vården, vilket enligt svenska regler inte räcker som skäl att få stanna. Lokala politiker har protesterat. OK? Är det då inte dags att istället ifrågasätta lagstiftningen och (e)migrationsverkets praxis samt diskutera konsekvensen av olika förhållningssätt? Eller funkar det så länge man själv slipper konfronteras med utvisningshotade medmänniskor? Det finns massor med människor i världen som skulle behöva vår sjukvård. Det finns många som av olika skäl gömmer sig här i landet för att de inte ser återvändande som ett alternativ. Dags att börja bry sig om fler än dem som råkar hamna i media och har träffat svenskar som strider för deras sak? De andra som är bortglömda kanske inte har mindre skäl att få stanna i Sverige. Jag skulle vilja se en migrationspolitik som vi kan stå för – även inför lidande medmänniskor. Att bara hojta om enstaka fall är hyckeri i en värld full med människor i nöd.