Så är det dags igen. Snart, snart börjar Ramadan och jag samlar tankarna inför en månad då ens vanliga rutin ställs på ända. Stillhet, självrannsakan och reflektion hör Ramadan till. Fast nu verkar Ramadan emellanåt lanseras som en lång brakfest då man samlas på kvällarna och äter massor med mat och sötsaker. Inte riktigt meningen, va? I år så tänkte jag verkligen sträva efter det enkla. Dagen ska ju inte gå åt till avancerade övningar i köket och natten till den enorma disken utan jag vill kunna skala av en del av vardagsslitet och kunna ägna mig åt min andlighet. Som seglivad konvertit har jag visst lyckats skaffa mig en del tradition jag också, en viss soppa som jag alltid lagar till exempel. Men det är ändå befriande rent från kraven på 20 olika rätter, kakor i överflöd och sena nätter med kaffe och thedrickande och TV-serier.

Är det något jag vill fasta från den här månaden så är det stress och oro. Jag vill känna fötterna stadigt på jorden och vara lite mer här och nu. Närvarande i ögonblicket som Gud gett mig.

Vad har ni för önskningar inför Ramadan?