Sida vid sida, tillsammans följs de åt…. religionen och kulturen sitter i samma båt. Eller gör de verkligen det? Vi som väljer att konvertera till en annan religion än den som präglat vårt hemland de senaste … hm…  typ 900 åren blir snabbt varse att relationen mellan kultur och religion inte alltid är okomplicerad. Kristendomen är ju Den Nordiska Religionen, som passar vårt folk och kynne medan islam är Inkräktaren, den svartmuskige högljudde araben med främmande seder och bruk. Eller är det verkligen så?

Det händer att konvertiter blir tillfrågade om de konverterat till arab! Och kanske det gör ett sådant intryck om man från dag ett ekiperar sig med kläder från någon basar i mellanöstern och börjar prata en svenska uppblandad med ett par tre inshallah  och mashallah i varje mening (dock inte alltid på rätt ställen). Att samtidigt ta över sin arabiskättade partners politiska åskådning, matvanor och umgängesseder kommer liksom med på köpet då man visserligen läst och älskat Koranens budskap  men fortfarande har en vag bild av hur man kan ha ett vardagsliv som muslim och om det verkligen är okej att fortfarande vara svensk

Missförstå mig rätt, jag har haft ganska mycket kontakt med den arabiska kulturen under många år. Jag älskar gästfriheten och öppenheten och tycker det marockanska köket är ett av de bästa i världen, och älskar även mat från mellanöstern. Jag gillar folklore både från Sverige och arabvärlden och bär gärna traditionella klänningar. Men likväl kan jag reagera på vad jag som svensk uppfattar som beskäftighet och närgångenhet då man frågar ut flyktiga bekanta om deras privatliv, tycka att det blir för högljudda tillställningar och verkligen avsky korruption och ögontjäneri och inställsamhet mot överheten som man ser i arabländer. Jag har ganska sällan samma åsikter som Al Jazeerah och tycker om lugn och ro och att vara ute i naturen. Och varför skulle jag ändra på det?

Idén att man inte kan vara svensk och muslim på samma gång marknadsförs minst lika aggressivt från Sverigedemokraterna som från invandrade muslimer som brukar använda ”svenskar” synonymt med ”ickemuslimer”. Jag tycker att vi som är konvertiter ska sluta att köpa den uppfattningen och återta vårt eget ursprung och vår egen kultur. För att bara försöka planka någon annans kultur brukar inte göra gott för själen och livslusten i det långa loppet. Det är kul och utvecklande med kulturmöten men att helt anpassa sig till en annan kultur trots att faktiskt mycket av den svenska kulturen passar utmärkt med islam blir enligt min erfarenhet inte lyckat i det långa loppet. Snart ska jag förresten göra egen leverpastej, mums. Och vilken dag som helst blir det kåldolmar till middag.