Att avvisa en man som antastar en eller att lämna en våldsam man är farligt, ja livsfarligt. I Sverige blir ett trettiotal kvinnor mördade om året.  Jag känner till minst två som varit med om mordförsök. Kärleken är över huvud taget ett farligt risktagande för tjejer och kvinnor. I den stora studien ”Slagen Dam” påvisades att nära 50% av kvinnorna i Sverige någon gång under sitt vuxna liv råkar ut för våld från en närstående man. Vad är det som är snett i den svenska kvinnosynen, den som man anser vara så  mycket bättre än kvinnosynen i andra länder? Att  få hjälp och stöd som våldsutsatt är fortfarande 2010 inte någon självklarhet, en hel del av hjälpen får man försöka hitta till bland ideella krafter. Något skydd att tala om finns inte heller. Vem sa att den svenska kvinnan ses som värdefull? Jag hörde inte riktigt. Vi lever i ett land där den farligaste platsen för en kvinna är i hennes eget hem. Där männen kommer hem och kopplar av medan kvinnorna stressar med hushållsarbetet. Varför är det så bekvämt att fortsätta blunda?