Ja, nu är den över. Julen som så många verkar våndas inför. Jag får ibland för mig att fler tycker den är jobbig än en positiv upplevelse men kanske är det jag som är negativ. Konvertiter till islam brukar arbeta upp en riktigt hög ångestnivå i takt med att fatworna om vikten att undvika de otrognas högtider sprider sig som en löpeld i mailkedjor och diskussionsforum med början ett par månader innan det är dags. Där sitter man och våndas över att behöva välja mellan att framstå som familjens svarta taliban-får, göra mamma och pappa och gamla mormor ledsna eller att dömas till en glödhet framtid av nätschejkerna som med emfas försöker banka in budskapet att om man imiterar de otrogna så är man en av dem, och kommer att gå ett fruktansvärt öde till mötes. Jag har funderat över varför deras röster alltid har överröstat andra förhållningssätt, det är som om dessa kompromisslösa nätschejker har den starkaste stämman, de största tekniska och ekonomiska resurserna för att skrika ut sitt budskap.

Jag rekommenderar verkligen inte att muslimer ska fira jul. Jag tycker det är motbjudande att i muslimska länder mötas av vulgärt dekorerade julgranar vid juletid och att det är tragiskt att man tappat såpass mycket av den islamiska identiteten att man börjat festa loss vid jul och nyår. Jag är även motståndare till att muslimer som bor i Sverige börjar med julgran och klappar “för barnens skull” i stället för att se till Eid blir årets höjdpunkt.

MEN det är definitivt inte detsamma när en konvertit besöker sin familj i syfte att upprätthålla goda familjerelationer. Inte för att fira något utan för att glädja de sina. Inte att uppmuntra något annat än starka familjeband. Jag kan inte ta till mig att det är islamiskt att verka för sämre band mellan familjemedlemmar. Och det är inte enbart ett löst tyckande från min sida utan det finns lärde som anser att familjeband är att prioritera! Att de inte skriker lika högt eller har lika flashiga hemsidor är ett faktum, men att deras slutsats skulle vara mindre korrekt kan jag inte gå med på. Så jag för alltså ordet vidare. Hoppas på en mindre ångestfull jul nästa år. Men dessförinnan ska vi festa loss ordentligt då det blir Eid, eller hur? Och glöm inte att bjuda in er ickemuslimska familj och vänner!