Jag är så trött på att få samma enfaldiga påståenden om min konvertering till islam, dåligt förklädda till frågor men likaväl en dunst av unken fördomsfullhet som man vill kolla hur jag reagerar på. Ursäkta? Sa du att det är bra tillfälle att göra dawah? Tillåt mig tvivla, som sagt så ställs inga äkta frågor om islam utan i själva verket vill man kolla upp hur den kufiska konvertiten ska reagera på de vanligaste fördomarna som om det var mannen som “gjort en sån”, att islam är väl kvinnoförtryckande och bla bla bla… Jag blir så trött och frustrerad att jag har lust att svara så här i stället:

“Gjorde du det för din mans skull?” ” javisst! Allt han gillar, det gör jag! jag äter fårhjärna, skjuter prick med pilbåge och grillar ormar också, för det gör han! Han är ju från Afrika. Nästa vecka ska jag måla mig med skokräm”

eller: “Ja du förstår han hade torterat mig i flera veckor så jag orkade inte stå emot mer utan sen konverterade jag då han hotade att krossa min knäskålar”

Ja, hur går man tillväga för att få någon ovillig att fatta att man i islam tillber Gud och inte sin man?!

Sen finns det något mer sofistikerade personer som i stället kör med lite manipulation för att försöka få ur en något:

“Det är ett stort beslut att konvertera, ibland kanske inte ens familj förstår en…” (cliffhanger)  Ja vad förväntas man då göra? Gråta ut om sina relationsproblem till en främmande människa? Jag svarade i alla fall ” Ja så kanske det kan vara”.

Fortfarande efter så många år letar jag efter strategier att ha ett normalt umgänge med ickemuslimer i arbetslivet. Svensken skulle i vanliga fall inte drömma om att ställa så närgångna frågor till någon de inte känner, men just då det är en som ses som avvikande så har man tydligen skyldighet att vika ut sig, min senaste strategi är att ställa samma slags frågor tillbaka. Ni läsare får gärna skicka in era egna tips och råd!

PS: I Ramadan kom en kollega in på mitt rum och frågade om jag höll på att svälta ihjäl. Haha! Fläsket räcker nog ett tag;)