En sen eftermiddag satt hon där i parken. Det var varmt och hon hade inga nålar i slöjan, försökte njuta av dagens sista solstrålar och hoppades på att de skulle ge henne lite energi tillbaka. Hon halsade direkt ur flaskan, som vanligt hennes favoritdryck: smaksatt mineralvatten. Tittade lojt omkring sig och noterade att hon inte var ensam. På bänken mitt emot satt en man som lyssnade på sin Mp3 eller något liknande. Han satt hopkrupen och för det varma vädret var han ganska påpälsad med byxor, tröja och en ytterrock. Håret hängde i tunna gråbruna stripor och ansiktet var slitet som om han hade suttit där i flera dagar utan att få en blund i ögonen. Snart nog så höjde även han sin flaska till munnen. Det var helt uppenbart en vinflaska som han halsade ur, och snart var den slut. Efter lite meckande med mobilen (hon tror att det var en mobil i alla fall) och ett kort samtal så reste han sig och misären syntes ännu tydligare. Ytterrocken som en gång troligen hade varit beige var full av svartbruna fläckar och styv av smuts, och fötterna var instuckna i ett par väldigt trasiga träskor. Hon undrade hur han hade hamnat i den situationen och funderade för sig själv: ”en av dem som inte följt sin planering på socialen. Men är det ändå rätt att någon ska bli uteliggare?” Ett ögonblick senare var han borta, och bänken tom. Hon tog det här kortet. Precis efteråt kom en ganska vårdad man någonstans mellan 30 och 40 som vittjade alla sopkorgarna på tomflaskor. En ögonblicksbild från en park i centrala Stockholm sommaren 2011.