Du var så liten den tiden, kanske tre år. Du var så genuint intresserad av Allah och Profeten Muhammed, (saas) dina frågor och tankar var många. Du växte samtidigt upp med kristna och deras julfirande runt dig. Men ditt intresse för julen var materiellt medan ditt intresse för Ramadan var hjärtevärmande.

Vi satt där vid köksbordet och ritade av en mall som såg ut som en stjärna. Det blev många gula stjärnor, närmare bestämt 30 st. ”Alla stjärnor är en dag” bestämde vi, en dag i Ramadan. Du räknade och jag skrev siffror på dem, sen nålade vi fast alla stjärnor på ett stort mörkt tyg som vi fäste på dörren till ditt rum. ”Oj vad fint sa du, nästan som himlen men alla stjärnor får inte plats på min dörr”.

För varje dag som gick i Ramadan letade vi efter rätt siffra på stjärnan och tog sen ner den stjärnan, det var då en dag närmare Eid för oss. Du såg fram emot Eid, vi skulle baka när det närmade sig den dagen och du skulle få presenter – det visste du och hade önskat dig olika saker.

Vi skapade också i kartong, det var din egen idé att vi skulle ”bygga Mekka”. Det viktigaste var att det skulle finnas ”en svart stor sten i mitten” och den skapade vi av en liten kartong som du målade med svart färg. Sen byggde vi väggar runt om och några torn här och var. Inget skrytbygge, vingligt och rangligt – men det var ”vårt lilla Mekka”. Lite ledsamt sa du ”men alla människor kan ju inte få plats där” och vi bestämde att vi skulle låtsas att de ändå fanns där.

”Människorna ska gå runt den där stenen”, sa du – men jag kan köra min bil där istället för det är ju tomt. ;) Och så tog han sina små bilar och förvandlade Mekka som till ett garage…. sakta skulle man köra runt stenen.

Du ställde så många frågor under Ramadan… du ville förstå hur Koranen kommit till oss människor – i barns ögon blir det lätt en bok som kommer flygandes och jag fick förklara att det inte var exakt så det gick till. Du tyckte lite synd om Profeten (saas) som var ensam i sin grotta – att han inte hade någon kompis med sig där eller mamma och pappa. Sen förstod du att han hade Allah med sig hela tiden och Ängeln Gabriel hälsade på.

Du ville höra mig läsa Koranen för dig om kvällarna men förstod nog mest ingenting alls, ändå låg du där i din säng och lyssnade. Känslan var så fin!

Ja tänk så liten du var då, men så kunskapstörstande och med ett sånt öppet och varmt hjärta för islam. Ett fint minne i ett modershjärta.

Anonym