Jag tror jag inte är ensam fast det känns så många gånger. Jag har ingen muslimsk familjemedlem i Sverige och därför blir det ingen att dela Ramadankvällarna och Eid-firandet med sådär bara av sig självt, naturligt. Som ensamboende så har jag plötsligt börjat förstå mekanismerna bakom all ångest och uppståndelse kring jul och påsk bland svenskarna, allt fler ensamma och många gamla och sjuka. När högtiden står för dörren och allt riktas in på familjemys så gör liksom ensamheten ännu mera ont. Och oron börjar redan en tid före högtiden. Jag har i dag en enorm respekt för arrangörerna bakom ”alternativ jul” där man ordnar med gemenskap för den som ingen har. Varför ska högtiden egentligen ta fram de mer egoistiska sidorna hos folk? Att ignorera de ensamma mer än man gör i vanliga fall. Både de som firar jul och de som firar eid.

Då man går till eidbönen ensam så är det med en särskild sorg i hjärtat. Sen sitter man där och tittar på glada familjer.  Predikan handlar om att ha trevligt, vara glada och ta hand om de sina. Själv så kanske man får en och annan kram och blir tillstucken en och annan godsak i moskén, sen åker var och en hem till sitt. Och jag hem till mitt – där ingen väntar. Sen kanske man får några mass-sms där ”du och din familj” tillönskas Eid Mobarak. Ytterligare en påminnelse om ens utanförskap och ett fall då en god avsikt blir till en smärtsam påminnelse.  Hur många konvertiter och andra systrar och bröder som saknar familj i Sverige har det så egentligen?

För den som vill göra skillnad, här kommer ett par tips på saker som egentligen inte kräver så mycket:

1. Ett personligt sms utan lyckönskningar till den familj man inte har – tar kanske 30 sekunder extra men betyder så mycket

2. Ett telefonsamtal – tar kanske 10 minuter men betyder mycket då man sitter ensam

3. Bjud med en ensam syster eller bror att gå på eidbön och fika efteråt. Ingen extra tid, bara extra baraka.

4. Bjud hem, öppna ditt hem och vidga din familj med någon ensam person- åter igen, ingen extra tid, bara extra baraka.

Ensamhet kan uppstå för alla någon gång i livet, ibland självvald och ibland ofrivillig. Och det är viktigt att man inte bara ignorerar de ensamstående utan att det går att inkludera dessa systrar och bröder i en gemenskap.

Ja, detta var årets Eid-khutba från Konvertitakutens admin

PS: om någon undrar: admin hade en underbar eid-dag, må Gud välsigna de familjer som öppnade sitt hem och delade högtidsdagen med mig.