Det var kolsvart ute när väckarklockan ringde. Dags att kliva upp för att hinna äta innan solen skulle smyga sig upp över horisonten. Trött och fumlande gjorde jag ordning frukost till honom och mig. De övriga i familjen skulle inte vakna för att äta med oss, inte denna natt. När jag dukat fram frukosten på bordet vid soffan i vardagsrummet kom han också upptassandes i mörkret. Endast skenet av några stearinljus och någon svag lampa lyste i vårt hem.

Vi hälsade godmorgon på varandra och satt sen tysta och intog vår frukost, ibland såg vi på varann och det liksom spreds en värme i hela rummet och ett stort leende i hans ansikte. Det var en väldigt fin stund inom oss och i rummet. Vi åt dadlar och yoghurt, äggsmörgåsar, smörgåsar med grönsaker på och jag drack kaffe, juice och vatten medan han valde varm choklad och juice. Det enda som hördes i rummet var klirret med skeden i yoghurtskålen eller hur vi sörplade lite på våra varma drycker.

När frukosten var avklarad tog han fram sin bönematta och gjorde sin Fajr-bön sen smög han tyst iväg tillbaka till sin säng för att sova vidare. Godnatt igen då sa han till mig och fnissade lite åt det. (vi sa ju godnatt inför natten för några timmar sen) Jag gjorde sen min bön i ensamhet och skenet av stearinljusen och när den var klar satt jag kvar och läste ur min Koran en stund.

Sen var det också dags för mig att sova lite till för att klara av den kommande dagen. Det kändes så varmt och gott i hela hjärtat att krypa ner under täcket igen efter att ha intagit frukosten tillsammans med min svågers son som då var ”nybliven tonåring”.