Tredje Ramadan i dag.  Hur är ditt tillstånd syster/bror? Hoppas att du har välbefinnande i dina angelägenheter – både dunja och akhirah. Har du sovit i en skön säng i natt? Åt du en näringsrik suhur innan du bad morgonbönen? Väntar dig en vällagad måltid då fastan bryts om några timmar? Är du omgiven av nära och kära? Alhamdollilah för allt gott som du och jag har. Men jag funderar på en sak. Jag läste just i ett diskussionsforum. En ensam syster kände att det är ”inte alls så roligt”. Hur många systrar och bröder är ofrivilligt ensamma och bryter fastan utan sällskap i kväll? Och hur många har inget att bryta sin fasta med? Under Ramadan och Eid så är det lätt att man fokuserar på familjen, vilket är bra, men är det inte så att vi ska tänka längre än så? Hur kan vi sitta och äta gott i kärt sällskap medan systrar och bröder är ensamma och andra inte har mat?

Profeten (fvmh) sa:

“The Muslim Ummah is like one body. If the eye is in pain then the whole body is in pain and if the head is in pain then the whole body is in pain”

Känner vi smärtan från våra systrar och bröder som inte är nära sina anhöriga? Bjuder vi in dem att känna gemenskap i fastemånaden? Eller har kroppen drabbats av känselbortfall?