”Good action and bad action are not the same. Repel the bad with what is better and, if there is enmity between you and someone else, he will be like a bosom friend. None will obtain it but those who are truly steadfast. None will obtain it but those who have great good fortune.” (Koranen 41:33-34; 41:34-35)
Så står det i Koranen om att bemöta dålig behandling. Men hur lätt är det på en skala att alltid vara så himla god? Då man är upprörd, känner sig kränkt och sårad så virvlar alla känslor upp som leder en till ett helt annat beteende. Man ska minsann visa vad man går för, man ska inte låta sig trampas på stå på dig innan någon annan gör det, hävda din rätt… Dagens individualistiska syn fokuserar verkligen på att man ska hävda sig själv, framhäva sig själv. 
Frågan är hur hälsosamt detta egentligen är. Hur länge mår man bättre efter att ha slagit tillbaka? En skrämmande tanke är hur långt vissa är beredda att gå för sitt sårade egos skull. Även till massmord som Bush när han anföll Irak och motiverade det bl.a. med ”de försökte döda min pappa”. Och Ghaddafi då han hyr utlänningar till att mörda och våldta sitt eget folk då de inte längre vill foga sig i hans skräckvälde. I mindre skala kan ett sårat ego leda till maktmissbruk i vardagen på jobbet, förlorade vänner, splittrade familjer. Nej jag säger inte att du ska låta dig behandlas som en dörrmatta. Bara att det skadar dig och ibland även andra att elda på under den självrättfärdigande ilskan som äter upp allt som kommer i dess väg. Förlåter du så förlåter du för Allahs skull och din egen sinnesfrid- inte för den som begått ett fel mot dig. Tänk smart – vad gynnar dig? Att slå tillbaka har inte alltid den bästa konsekvensen för dig själv även om det kliar i nävarna.