Så var den rättspsykiatriska utredningen av terroristen Behring Breivik offentliggjord. Den säger att han inte var tillräknelig då han utförde de två terror-attackerna i Oslo och på Utöya. Välregisserat var det ju i alla fall. Så helt utom sig kanske han ändå inte var? Vidare kan man ju undra hur det kommer sig att vare sig hans umgänge på nätet eller IRL har reagerat över hans allvarliga psykiska störning.  Han hade varit aktiv i Fremskrittspartiet och senare haft kontakter med olika rasister och högerextremister- åtminstone på internet. Han mailade runt ett dokument fullt av hat och hot innan han gick ut och mördade 77 människor, och han skrev tydligt att detta var hans sista meddelande. Ändå tycks INGEN av hans kontakter ha reagerat på innehållet och slagit larm, vare sig till Polisen eller psykiatrin. Kan man vara totalt psykotisk utan att ens vänner och bekanta vet om det? Tillåt mig tvivla, med anledning av min yrkeskunskap om psykisk ohälsa.  Men okej, det är inte friskt någonstans att odla ett så intensivt hat att man ger sig ut och mördar oskyldiga människor. Därom råder väl ingen osämja. Frågan är bara, är han så galen och är alla andra så friska?

Jag har inte hört talas om att andra terrorister går igenom rättspsykiatrisk utredning. Nej, de buras in och döms till hårda straff, döden eller livstids frihetsberövande. Man snackar inte om behov av vård utan om ondska. Onda människor. Och i synnerhet muslimska brottslingar påstås vara inspirerade av deras onda religion. Varför denna skillnad i förhållningssätt? Varför skulle muslimska terrorister vara friskare i hjärnkontoret än västerländska? Hat och våld är sjukt vem som än är förövaren.

Jag tycker mig ha sett fenomenet tidigare. Om en nordisk man slår sin fru så är han full eller psykiskt sjuk och behöver vård. Skulle det vara en muslim så beror det i stället på hans otäcka religion och kultur.

Är det så enkelt att man inte vill se att det finns ondska inom den egna gruppen? Om någon av ens egna begår bestialiska handlingar så kan man inte ifrågasätta vilket samhällsklimat och vilken kultur eller religion som eventuellt medverkat till det. Man tar tillflykten till att gärningsmannen är sjuk och galen. Och behåller sin egen självbild intakt. Jag skulle nog önska att man faktiskt tog fajten med den ondskan som finns i Skandinavien. Vi har rasister och våldsverkare, vi har män som misshandlar och våldtar kvinnor och barn. Nordiska män som inte går att peka ut som svartmuskiga samhällsfaror. Ondskan finns mitt ibland oss, och jag tror att få av oss går fria från den. Vi måste – vilken grupp vi än anser oss tillhöra- våga se att det inte bara är ”den andra” som håller på med destruktiva saker. Hur ska vi annars kunna förbättra?

Utgår vi ifrån att den rättspsykiatriska utredningen och den satta diagnosen stämmer så har vi fortfarande mycket kvar att fundera över. Vardagsrasismen i stugorna, de nordiska människor som faktiskt har organiserat sig i sitt hat mot svarta, judar, muslimer, kommunister. Och så har vi folk som inte ens slår larm då de får en vettvillings hat-manifest i sin mailbox. Folk som borde fundera över sin egen roll i att 77 människor dog.

PS: själv tycks Breivik inte gilla att klassas som psykisk sjuk, så vem vill han då vara?