Läste i DN att fall gällande muslimska mäns skyldighet att betala mahr till sin fru vid skilsmässa kommer upp i svenska domstolar. En rätt intressant och viktig sak att notera, kära konvertitsystrar. I artikeln berättas om en man som blev dömd att hosta upp 2 miljoner till exfrun då de skilde sig i Sverige enligt det avtal han ingått med henne i deras hemland. ”De sa på svenska ambassaden att det inte gällde i Sverige” gnällde killen, och lite underförstått var det synd om honom- men vadå? Skulle han då svika sitt löfte han gjort då han gick in i sitt nikha-kontrakt bara för att han var utomlands?

Så här kommer en enkel version: då du gifter dig har du en islamisk rättighet att få en gåva (mahr) och om inte förr så förfaller hela den till betalning om det skulle sluta i skilsmässa. Ni skriver ett kontrakt där mannen förbinder sig att ge dig en viss summa (nä, nu sa jag inte att man behöver klämma av honom löften om miljoner, men det är heller vanligen inte skäligt att du ska ha ett skambud om ett par hundringar). Två vittnen undertecknar.  Du har ett skuldebrev! Och skulden kan du om saker utvecklar sig olyckligt  få juridisk hjälp att driva in i Sverige. Mannen ska alltså inte kunna lura dig. Så långt är det bra.

Kan inte låta bli att fundera kring alla stora kulturkrockar som sker i möten mellan de mer patriarkala länder där ens mahr signalerar ens värde och ännu viktigare innebär ens ekonomiska trygghet ställt mot det västerländska rosenskimrande falska löftena om att allt du behöver är kärlek (fast alla vet att man varken kan äta den eller betala räkningarna med den). Jag önskar att ni älskade söta  nya konvertitsystrar gav er tid att sätta er in i saker lite innan ni gifter er utan att begära någonting alls. Vi behöver inte bli som medsystrarna som driver upp summor som gör det omöjligt att gifta sig för en del och för andra slutar i att mannen som lessnat på dem börjar trakassera dem för att kvinnan ska tröttna och gå utan att han ska behöva betala någonting.  Men att stjärnögt tro att det bästa är att säga ”jag behöver bara din stora kärlek” är inte heller rätt approach. Det signalerar nog oftare desperation och naivitet – även om det inte är sant. Och det kan ställa till det för dig.

Lär dig grunden i din tro. Lär dig regler kring äktenskaps-kontraktet. Ta din tid. Och se till att du tillvaratar dina intressen för även om den underbaraste drömprinsen blir din så lever man ändå inte av bara kärlek. Man har ändå räkningar att betala och magar att mätta. Allt för ofta går man som ekonomisk förlorare därifrån medan utländska systrar processar om hundratusentals kronor. Låt det i stället bli mer balanserat. Tänk i synnerhet på detta om du ska ta hit en man som bor utomlands. Och ta gärna hjälp om du känner en pålitlig imam eller muslimsk familj.

Mer praktiska tips om äktenskap kommer insha Allah. För oss som inte vill ha pamfletter med rosor och solnedgångar och trams om den perfekta hustrun och maken utan vill leva lyckliga i verkligheten. Trots att den inte är perfekt.