Här har vi ännu ett exempel på svensk kvinnosyn: Svensk högt uppsatt man, politiskt förtroendevald tar strypgrepp på sin fru, hotar att “krossa henne” och släpar runt henne i lägenheten. Har varit otrogen men har ändå  mage att verbalt angripa frun och kalla henne dålig mamma och påstå att hon sköter hemmet så dåligt att det såg ut som en knarkarkvart. Hon kommer till sist blåslagen till akutmottagningen. “Jag tog nog i lite för mycket då jag lyfte henne, jag skäms för det” säger han efteråt. OK? Lyfta upp henne var alltså helt i sin ordning – bara man set till att det inte blir blåmärken? Vad är det för fel på svensk kultur egentligen? Eller kanske är det den sekulära kristendomen som är våldsbejakande och kvinnofientlig, vad tror ni?

Jag tror att man som vanligt förklarar det med att han måste vara galen – eller helt enkelt tiger. Och den som tiger samtycker. Jag minns att den kritiserade undersökningen Slagen Dam visade att närmare hälften av alla kvinnor i Sverige råkar ut för våld från sin manlige partner. Är 50% av de svenska männen galna? Tveksamt. Eller kan det kallas global masspsykos att så¨många tycks anse att det inte gör så mycket om man pucklar på k*rringen ibland? Klart är i alla fall att man inte får särskilt höga straff för att misshandla och våldta kvinnor och barn här i Sverige och visst måste det säga något om människosynen?