Så kommer någon av de där som bekymrar sig fram, lägger pannan i djupa veck och sen börjar det:
-Får jag fråga en sak (med tragisk min)?
(man suckar inombords och säger ja fast man menar nej)
– Är du GIFT MED EN MUSLIM?
(jo det är jag väl….)
Och det är väl FÖR HANS SKULL du blivit SÅN (med ännu mer tragisk min)?
(hm, inte riktigt då… jag läste ju faktiskt Koranen själv och…)
Men TROR DU VERKLIGEN på SÅNT DÄR? Jag menar, det är ju en så KVINNOFÖTRYCKANDE religion? Och förresten ÄR HAN SNÄLL MOT DIG (nu har minen hunnit bli mer bekymrad än någonsin)
(vad sjutton svarar man?! liksom OM han inte var snäll… skulle man inte hellre dö än säga något till en sån här person?!? … eeh man kväker väl fram något om jooo visst är han… fast man helst hade velat försvinna på studs om det bara hade gått)…
och du vet väl DU MÅSTE INTE ha DEN DÄR på dig – det är MÅNGA MUSLIMSKA KVINNOR som inte har DEN DÄR och man kan vara lika mycket muslim ändå … ja UTAN DEN DÄR… och ÄR DET INTE VARMT? och det ser ju lite GAMMALMODIGT ut? lite INSTÄNGT… och det är väl JOBBIGT med DEN DÄR och alla som DISKRIMINERAR DIG (beklagande min igen… nästan gråtmild)
(snart får jag härdsmälta om jag inte tar mig härifrån… bums!!)
och förresten, du som har konverterat till islam, hur ställer du dig till bombmannen på Drottninggatan?
(men vad i….. nu får det vara NOG!)
Jaja att det ska vara så KÄNSLIGT att prata lite, ni muslimer ska alltid vara så LÄTTKRÄNKTA!