Många minnen kommer upp då jag läser på Somaya kvinno- och tjejjours hemsida. Jag som skriver är en av dem som verkade ideellt i jouren några av de första åren den var igång. På den tiden så var det en betydligt mindre verksamhet med pionjäranda och systerskap. Vi startade som Nordens enda kvinnojour som drevs av muslimer, ett kraftfullt ställningstagande att våld mot kvinnor inte har i islam att göra. Jag var med då jouren fick sin första jourlägenhet någonstans i Stockholm. Jag minns många av systrarna som bodde där i lägenheten en tid då de flytt från våld och förtryck i sitt eget hem. Jag minns också att det inte var ovanligt att kvinnorna berättade om att de sökt hjälp hos religiösa ledare men inte fått något stöd. Att många verkade anse att kvinnan ska ha tålamod och lyda. Ja, samma bild som i Uppdrag granskning häromdagen. Medan tongångarna i moskéerna tycks vara samma gamla sorgliga, så har Somaya däremot utvecklats mycket masha Allah. I dag talar de aktiva 30 olika språk och har mer än ett decennies erfarenhet av att hjälpa utsatta kvinnor och tjejer med olika etnisk och religiös bakgrund. En välutbildad ledning och personal tar på ett professionellt vis hand om utsatta kvinnor med engagerade volontärers hjälp. Jag hoppas att inte du som läser har behov av deras tjänster, men om du har det så vet du att de finns. Ni kan även kontakta dem om ni har en vän eller släkting som blir utsatt för misshandel. Som sagt, våld mot kvinnor och barn har inte i islam att göra. Och inte i någon annan religion heller eller i något civiliserat samhälle. Basta!
Många minnen
